Mer komplimanger till folket!

Vet ni vad jag gillar hos folk? Jag vet inte om vågar är rätt ord. men vi använder det. Jo vågar ge varandra komplimanger! Bara spontant rakt ut, bara så där ändå. Som idag tex när jag hämtade ut min medicin på Apoteket nere på nian. Det var så färgglatt och fint där. Och personalen var som en dröm jämfört med dem på stortorget. Så när jag betalat sa jag det till henne, att jag tyckte det var så trevligt att handla där och att dom som jobbade gjorde ett ypperligt jobb. Hon gav mig det bredaste leéndet och sträckte på sig! Jag gjorde henne glad! När jag var på väg ut tjoade hon : Titta titta visst är dom färgglada knopparna på medicin skåpen oxå tjusiga?

Eller när jag står i kassan på jobbet och en kund har en fin kappa, eller nått annat som jag gillar! Då säger jag det. Och man märker att ibland kan det göra deras dag.

Jag vet när jag vart stoppad i söderbacken av en tjej som var galen i byxorna jag hade på mig! Hon ville veta vad dom fanns att köpa och säga att dem var snygga. Jag kände inte henne, men ändå rusade hon fram. Det gillar jag skit mycket! Speciellt tjejjer som ger komplimanger och gör andra tjejjer glada. För nu mera tycker jag att avundsjukan och prata skit om andra som kör sin stil och sitt race har tagit över.  Men för mig är dom själ lösa och saknar unik personlighet. Nått som jag tycker är det vackraste hos en människa.

Jag har aldrig trivts att gå ut på Goya. Men på sista tiden har det blivigt mer blandat folk. Röda rummet kör as bra musik. Och personalen är toppen. Men man bli ledsen över hur vissa funkar! Sist jag var där och stod i toa kö, stod 2 tejjer som jag känner igen väldigt väl! Dom hade hånande blickar och tisslade och tasslade. Jag log i mot dem men då tittade dom bort på en gång. Dagen efter läser jag i den enas blogg att hon var förfärad över att inte goya höll samma standard på folk längre! Hon menade då att det har blivit för blandade stilar. Alla är inte lika snygga eller har lika mkt smink och löshår eller kläderna som ELLE säger att du ska ha just denna månad. Sorgligt!

Oj nu hamna jag off track. Men det jag menar är att vi har makten att göra andra glada. Om du tycker nått positivt om någon annan människa så säg det för gud´s skull. Det kommer att göra skillnad!

Dagen ifrån Helvetet.

Ja alltså det känns nästan lite overkligt hur snurrigt och ensidigt denna dag varit. Jag har fått mitt tålamod testat och satt mitt eget ego åt sidan för andra, väldigt många gånger.

Kl 13 åkte jag jag hemifrån för att lämna ett prov på hälsocentralen. Jag kom hem kl 18.30.(!)

När jag lämnat provet tyckte sköterskan att jag absolut skulle träffa en läkare. Men det fanns ju såklart inga tider. Men hon stod på sig och tyckte jag skulle ha en akut tid pga av hög sänka och hög feber, hosta, ont i livmoderna (typ ja alltså där nere klurigt det där). Jag skulle få vänta max en timme, men det kunde det ju vara värt tyckte jag så jag satt mig med alla andra sjuklingar i väntrummet. Funderade ett tag på om jag kunde lägga mig på soffan eftersom den var ledig men tänkte att då skulle nog alla pensionärerna tycka att jag var en ungdomsslyngel. Så jag gick och hämatde en sån där yttepytte liten mugg vatten och försökte ignorera den störande tv´n.

Jag kom på att jag måste ju lägga i mer pengar i bilen, jag la bara i 1 timme för jag trodde att det absolut skulle räcka. När jag kommer ut till bilen är jag 1 minut sen. 350 kr fattigare, ja eller egentligen 500 kr efter som att läkarbesöket kostar 150 kr.  H E L V E T E ville jag skrika rakt ut och grina en skvätt. Bättre vart ju inte dagen av att jag lämande mobilen hemma på laddning eftersom jag trodde att detta skulle gå fort. Så jag kan inte ens räkna på fingrarna gångerna jag har velat ringt Mamma. sms´a vänner och beklagat mig eller bara leka lite på internet av ren och skär tristess.

Dom har inga klockor i väntrummen heller, det tror jag är uträknat för att vi inte ska veta hur länge vi väntat, man tappar ju lixom tid&rum efter ett tag. Men efter ytterligare 1 timme kom doktorn jag skulle träffa. Yes tänkte jag! Men tji fick jag. Han ville bara säga till mig att vänta i soffan vid receptionen istället. Det var oxå uträknat tror jag. För annars ser andra hur länge jag suttit där och då kanske dom samlar ihop en arg mob tillslut. Jag ägnade 2 timme till i väntrum nr 2.

Sen hallelulia fick jag komma in och träffa doktorn. Han klämde och lyssnade och frågade ca 100 st frågor. Jag vart inte så mkt klokare utav att träffa honom.  För sen fick jag IGEN gå ut och sätta mig innan jag fick svar på vad han tyckte vi skulle göra. Han hade andra patienter att ta imellan. Så vart jag sittandes 2 timmar till. Sen fick jag komma in och få till svar att mitt fall var difust men inget att leka med.Det kunde vara 1000 olika saker, men han ville inte ta några chanser för det vore ju inte så bra om jag gick hem och dog inatt, ja alltså inte för att han menade att jag skulle dö försäkrade han mig om senare. Men fick välja på att åka på remiss till sjukhuset eller hem med medicin och ett telefonsamtal ifrån honom imorgon. Jag valde det andra.En medicin som skulle slå vitt och brett så vad jag en hade trodde han att det skulle funka… för efter 6 timmar på en hälsocentral fick det lixom vara nog.  Han var väldigt barsk. Exempelvis tycket han att jag skulle vara nöjd med den svenska högklassiga sjukvården jag fått underdagen, det svaret fick jag efter jag pep lite tyst om att jag inte ville åka på remiss till sjukhuset eftersom jag var helt slut efter all väntan.Han påpekade även att jag faktiskt sökt akut hjälp. Typ som om då får jag ju vara nöjd med det jag får och borde vilja åka på sjukhuset. Men jag har inte sökt akut hjälp. Jag har rådfrågad och blivit skickad till honom.

Väntrum nr 2 var ute vid receptionen. Så hela dagen har jag lyssnat på arga människor som väntat länge. Men varje gång nån klagade pekade receptionisten på mig ettrigt och förklarade att hon som sitter där har minsann väntat sedan kl 13.15. Då flög deras blick på mig och jag fick le lite lidande. Receptionisten vevade även med armarna otaliga gånger och sa att detta var faktiskt jobbigt för henne också. Oh sen gick och och sa herregud herregud hela sista timmen.

Men trotts allt detta har jag inte klagat en enda gång. För det hela handlar ju om folks hälsa och personal på labb som vill boka in folk som behöver hjälp. Men det roliga är att jag som hamnat i glömska hela dagen inte är sur, men det är minsann hon i receptionen(som förövrigt är det hemskaste jag varit med om i ett service yrke) och doktorn.

Trevligt för dom att just nu har allmänheten fått blanketter om val av hälsocentral. Haha good luck!